Ja om man läser mitt föregående inlägg så kan man kanske förstå att det inte blev ett så lyckat ridpass idag. Eller lyckat var det väl ändå, men inte riktigt som planerat. Blev som sagt jobb på volt med att ställa och böja igenom kroppen och även flytta för skänklarna. Hannah blev riktigt mjuk och fin och hon kändes med på noterna hela tiden. Även om hon blev lite spänd från och till när hästen som blev longerad drog några riktiga kickar och bocksprång mm men hon slappnade ändå av lika fort igen. Man fick juh försöka göra det bästa av situationen, men red i ca 45 minuter sen kände jag att det fick räcka för idag.

Vi får satsa på ett bättre pass imorgon istället och på lördag är det dressyrkurs för Andreas Hesse som gäller för oss.

/Annie

Alltså om man håller på med hästar så borde man väl ha lite koll på ridhusregler oxå och ha lite folkvett?

Om man är tre stycken som rider i ett ridhus som är 20x40 så är det kanske inte så lämpligt att komma in och longera en häst då, Vilket resulterar i att 3 st får trängas och försöka samsas om en volt. Man kan väl åtminstone fråga om det är okej iaf? Eller är jag helt ute och cyklar?

Jag satt även och jobbade på ena volten när tjejen kommer in och börjar longera på just den volten jag rider på utan att säga ett ord. Jag tycker iaf att man kan fråga om det är okej innan man börjar.

Självklart tycker jag att man ska få longera, det är inte så jag menar, MEN man måste då även ta hänsyn till sina medryttare då. Om det skulle varit ett större ridhus hade det gått bättre men man kunde inte ens rida efter spåret då hästen var sjövild så man hade nog riskerat att få sig en spark om man hade ridit förbi så då tog de upp halva ridhuet.

Jag blir ganska irriterad över att folk inte verkar tänka efter ibland. För mej är det bara vanligt folkvett, men det kanske bara gäller mej?

/Annie

Här kommer lite fakta om mej som ni kanske inte visste.

- Jag är beroende av nässpray och coca-cola. Kan verkligen inte sova om jag inte har nässpray. Får lite panik då. Och Cola måste jag alltid ha i kylen. Och det ska vara riktig Coca-Cola,inge light eller annat märke eller så.

- Jag har extrem spindelfobi. Klarar inte av att ens se en bild eller se en spindel på tv utan att nästan börja gråta. Klarar inte heller av att man pratar om spindlar.

- Jag är livrädd för skräckfilmer. Ser jag en skräckfilm så drömmer jag mardrömmar i flera veckor och vågar absolut inte vara själv. (tror typ att det som hände i filmen kommer att hända mej)

- Jag är astmatiker och är allergisk mot alla pälsdjur, mögel, pollen och hö mm. Men jag har alltid älskat djur och skulle aldrig kunna tänka mej att vara utan dem. Har haft katter. Har haft och har hund nu, plus att jag då har häst och alltid har varit i stallet.

- Jag har en jätte bra relation med min mamma och skulle aldrig klara mej utan henne. Vi kan verkligen prata om allt med varandra. Jag har däremot inte lika bra kontakt med min pappa eller min storebror.

/Annie

Åkte till stallet lite senare igår och upptäckte till min stora glädje att sista lektionen var inställd så ridhuset var ledigt. Gjorde i ordning Hannah och hon var ganska stirrig och spänd i boxen. Hon var inte alls som hon brukar och jag fick knappt röra henne till en början. Efter att jag stått och pratat och kliat henne lite försiktigt en stund så lugnade hon ner sig igen iaf. Vet ej om det hade hänt något tidigare under dagen som gjort henne skärrad.

Själva ridpasset sen gick kalas bra. Okej att formen kanske inte var perfekt hela tiden och visst var det lite hopp och studs i galoppen och hon var nära att knocka mej igen, men när hon fått galoppera en liten stund så släppte alla spänningar och hon slappnade av och frustade nöjt. Hon följde alla signaler jag gjorde och bara jag satt rätt så följde hon utan protester. Fick en riktigt bra känsla av passet iaf. och det kan man juh ändå räkna som ett steg i rätt riktning?   

När vi kom in i stallet igen så var hon då hur lugnt som helst och inte det minsta stirrig. Var nog skönt för henne att få komma ut och röra på sig.

När jag ridit färdigt och skulle in i stallet igen så slog tanken mej att jag snart skulle bli ensam på hela anläggningen, då jag visset att den enda som oxå var där snart skulle åka hem. Och jag hade både mockningen och höpåsarna kvar att fixa. Och jag som är så förbaskat mörkrädd och får lite lätt panik när jag vet att jag är ensam på ett ställe (gäller dock inte hemma) ringde till Marcus och pratade lite och han vet hur rädd jag är, så han erbjöd sig så snällt att komma till stallet då för att hjälp mej och så jag slapp vara ensam. Han är juh bara för snäll.   

/Annie