Jag kommer sakna mina små älsklingar under dessa två veckor.

Har aldrig varit ifrån någon av dem så länge förut!

Vet att både Hannah och Wilma kommer ha det toppenbra, men jag kommer sakna dem iaf.

Hannah kommer bli väl omhändertagen av Linnea dessa veckor och även Sofie kommer hjälpa till om det behövs och jag vet att jag inte behöver vara det minsta orolig, så det känns bra iaf.

Wilma kommer bo hos min mamma och bli ordentligt bortskämd och få total uppmärksamhet så hon lär juh må som en prinsessa. Lär inte gå någon större nöd på henne. :P

Men de är ändå mina bäbisar och jag kommer verkligen sakna dem. (ja jag vet att jag är blödig!)

Jag somnade som en klubbad säl igår när jag kom hem efter jobbet och sov i två timmar. Skönt var det då verkligen och välbehövligt. Marcus väckte mig lagom till middagen.

När jag ätit klart så så skjutsade Marcus mej till stallet och sedan åkte han och hälsade på någon kompis.

Hannah fick sig ett lugnt pass i ridhuset. Hon fick jogga av sig lite och iaf komma ut och röra på sig. Marcus kom tillbaka precis när jag höll på att avsluta så han skrittade av Hannah för hand medans jag krattade spåret.

Sedan fick hon komma in i sin box igen och få på sig pyjamasen och äta sin kvällsmat.

När vi kom hem från stallet så gick jag och Marcus ut på en promenad med Wilma och det var riktigt skönt ute och härligt att få röra lite på sig och få friskluft så man piggnade till lite som människa.

Och idag är det bara en vecka kvar tills vi åker! Märks det att jag längtar?! :P

Idag är det ett år sedan vi fick hem lilla söta Wilma.

Några bilder från de första dagarna.

Tänk vad snabbt tiden går, fast samtidigt känns det som att vi alltid har haft henne.

Min lilla trollunge!  

Mitt älskade söta lilla troll som ger en så mycket kärlek varje dag och så otroligt många skratt.

Hon är väldigt energisk men samtidigt ganska klumpig. Och sen så är hon så otroligt charmig. Hon lyckas charma alla i sin närhet och alla som träffar henne.

Finaste go hunden.

Nu säger jag och Wilma godnatt för denna kväll och kryper ner under täcket. Wilma den lilla tröttisen har redan somnat. :P

Min söta lilla vovve som inte fattar att hon är hund.

Wilma skulle hoppa upp i soffan och tugga på sitt ben, men istället för att hoppa upp helt och lägga sig ordentligt så blev det att hon stannade lite halvvägs. Här har hon ändå lagt till sig ganska bra, innan jag fått fram kameran så hängde hela bakdelen utanför soffan. :P

Natten till igår drömde jag två mardrömmar.

Först drömde jag att Hannah kom in från hagen och var skadad i benen och hon blödde jätte mycket och jag fick inte tag på någon veterinär och jag kände paniken då hon blev svagare och svagare.

Efter den så drömde jag att Wilma var hos en hundvakt då vi var borta någonstans och när vi skulle hämta henne fick vi reda på att hon blivit avlivad. Hon hade varit ute och lekt och då brytit ena benet och då hade personen valt att ta bort henne för att det skulle ha blivit för dyrt att operera och hjälpa henne och tagit beslutet utan att fråga oss eller meddela oss om något. Jag blev helt galen i drömmen och bara skrek att det är våran hund och vårat beslut.

Hade det hänt i verkligheten hade inte pengarna varit någon faktor.

Jag älskar mina djur över allt annat och skulle göra vad som helst för dem, då är det inte en fråga om att bli snål.

Det handlar juh om en familjemedlem.

I sånna lägen måste man dock se till djurets bästa och inte utsätta dem för onödigt lidande, Det är ett ansvar vi har som ägare. Att sätta djurets bästa i första hand. Men dock ska det inte bara handla om pengar heller, finns det chans att hjälpa djuret så skulle jag absolut ta den chansen så länge djuret inte lider i onödan. Kosta vad det kosta vill.

Jag mådde riktigt riktigt dåligt när jag vaknade.

Och jag insåg precis nu att att bägge drömmarna handlade om benen på mina djur.

Mina hjärtan.   

Drömmarna väckte även väldigt många minnen om när min bebis Charlie var sjuk och låg på djursjukhus och vi gjorde verkligen allt för att hjälpa honom men tyvärr fick han somna in då vi inte ville utsätta honom för mer lidande. Han fick bästa tänkbara vård. Det kostade stora summor pengar men det var det minsta jag brydde mej om då. Han var juh min bäbis och bästa vän. Och det går inte en dag utan att jag tänker på honom och saknar honom.

Charlie   

Jag kanske är väldigt blödig och så men för mej är det inte bara ett djur. Det är familjemedlemmar!