Nu snöar det ute! snart ser det ut såhär igen. gillar snön.. är mysigt.. men gillar inte kyla!

Pluppen har verkligen blivit som en helt ny häst sedan han blev rakad. Han har blivit pigg! Trodde aldrig att det kunde göra såå stor skillnad av att bli av med lite päls. Visst nog har jag hört att hästar kan bli piggare, men det här är juh nästan som ett skämt att det kan bli sån skillnad. Men roligt är det absolut och jag hoppas att det håller i sig. Kul att det kommer fram lite energi i herren. och ändå är han bara halvrakad.

Han var iaf klockren och ruskigt fin att rida i lördags. Red ett bra dressyrpass och kände mej faktsikt nöjd efter passet.

Igår fick han även hoppa lite med Frida och det går framåt med hoppningen oxå. Man ser skillnad på honom från gång till gång.

Hannah har oxå skött sig bara fint.

Henne kommer jag inte raka då hon inte sätter så jätte mycket päls och sen är hon även väldigt frusen av sig och då vill jag inte raka henne. Hon behöver pälsen som hon har. Och även om hon blir svettig efter ett pass så brukar hon torka väldigt snabbt och hon är redan så energisk så henne känner jag att det bara är onödigt att raka.

Hade hon dock varit en som la väldigt mkt päls och svettades mycket så hade jag rakat henne oxå, men nu behövs det juh inte.

Yey!! Ikväll är det säsongspremiär av The Vampire Diaries igen! Glad tjej som äntligen har nåt att se igen.

Nu har pluppen fått bli rakad. så slipper han springa runt i sin monsterpäls och svettas. tack Frida för hjälpen! :-)

Åh vad jag blir less och faktiskt irriterad när jag läser yngre personers bloggar. Alla verkar tro att de är sååå himla mogna, och tuffa och unika och allt annat som bara de lyckas med!

Det märks verkligen att de fortfarande är unga och inte alls så himla mogna och speciella som de tror.

Men men, det kommer nog när de får lite mer livserfarenhet och blir lite äldre.

Då får de se att saker de nu tycker är sååå speciellt inte egentligen e så jätte stort.

(Sen är inte alla likadana, det finns 18 åringar som är väldigt mogna och medvetna.)

Jag kan bara se på mig själv då jag skaffade mitt första jobb när jag var 16 år och flyttade då hemifrån till min dåvarande pojkvän. Jag jobbade kvällar och helger samtidigt som jag gick skola. (Vilket är väldigt vanligt ändå)

Tog studenten och fortsatte jobba. har provat olika jobb och provade även att flytta ner till stockholm utan att känna en människa eller ha något jobb. Men fick tag på en riktigt fin lägenhet i ett bra område och flyttade ner. 3 vekor senare och massor av jobbintervjuer så fick jag 3 jobberbjudanden samma dag. Tackade ja till det ena jobbet och vart fastanställd och trivdes super med att bo i stockholm. Bodde där i några år faktiskt.

Sen var det personliga saker som inträffade som gjorde att jag flyttade upp till Kalix igen. Annars hade jag nog ännu varit 08. Saknar verkligen stockholm jätte mycket men trivs bra här med.

Hann bara flytta upp så fick jag jobb som innesäljare på Silja där jag jobbade över sommaren, men det var verkligen inget jobb för mig och inget jag trivdes med. (och inte om man jämförde med vad jag jobbat med tidigare så)

Slutade på silja och efter bara någon månad så fick jag mitt nuvarande jobb som virkesadministratör.

Jag trivs bra med mitt liv och jag har två fina hästar. Jag kan med säkerhet säga att jag kommer inte bo kvar i kalix resten av mitt liv utan jag kommer flytta söderut igen.

Det jag vill ha ut av detta inlägget är bara för att man är 17-18-19 osv så har man faktiskt inte hunnit med så jätte mycket i sitt liv och allt man gör är egentligen inte sådär jätte stort och tufft och moget och allt.

Man lär sig så länge man lever och som ung vuxen har man inte hunnit få så mycket erfarenheter.

Även jag som är flera år äldre har väldigt mkt kvar att lära och uppleva.

Man får ändå lov att lära sig att vara lite ödmjuk. Självklart ska man tro på sig själv och det är jätte bra att man strävar efter saker. Det ska man göra. Men man ska inte ha attityden att man vet och kan allt. För det kan nog ingen. (Sen som inom allt så finns det såklart undantag)

Jag är less på att vara konstant trött. Jag är trött på att alltid bli prioriterad sist. Jag är less på att inget ska funka. Jag är less på personer som säger saker men gör nått helt annat. Jag är trött på att alltid vara konstant pank trots att jag precis fått lön. Jag är less på att ställa upp på folk när jag inte får något tillbaka. Jag är trött på folk som tjorvar och är omständiga. Jag är less på att folk ska pika en. Är trött på att folk ska lägga sig i allt.

Jag är less på att bli tagen för givet. Jag är trött på vädret. Jag är less på att inte ha tid.
Men vet ni vad jag är mest less och trött på?! Att vara less och trött, för det har jag verkligen inte tid med i livet!

Därför ska jag sluta vara trött och less på saker. :)
Ut med det gamla, in med det nya!

Nu ska det bli ändring på saker. :P

Måndag morgon.. Märks det?! ;)

Nu fick jag iaf gnälla av mej lite grann.