Nu har pluppen fått bli rakad. så slipper han springa runt i sin monsterpäls och svettas. tack Frida för hjälpen! :-)

Åh vad jag blir less och faktiskt irriterad när jag läser yngre personers bloggar. Alla verkar tro att de är sååå himla mogna, och tuffa och unika och allt annat som bara de lyckas med!

Det märks verkligen att de fortfarande är unga och inte alls så himla mogna och speciella som de tror.

Men men, det kommer nog när de får lite mer livserfarenhet och blir lite äldre.

Då får de se att saker de nu tycker är sååå speciellt inte egentligen e så jätte stort.

(Sen är inte alla likadana, det finns 18 åringar som är väldigt mogna och medvetna.)

Jag kan bara se på mig själv då jag skaffade mitt första jobb när jag var 16 år och flyttade då hemifrån till min dåvarande pojkvän. Jag jobbade kvällar och helger samtidigt som jag gick skola. (Vilket är väldigt vanligt ändå)

Tog studenten och fortsatte jobba. har provat olika jobb och provade även att flytta ner till stockholm utan att känna en människa eller ha något jobb. Men fick tag på en riktigt fin lägenhet i ett bra område och flyttade ner. 3 vekor senare och massor av jobbintervjuer så fick jag 3 jobberbjudanden samma dag. Tackade ja till det ena jobbet och vart fastanställd och trivdes super med att bo i stockholm. Bodde där i några år faktiskt.

Sen var det personliga saker som inträffade som gjorde att jag flyttade upp till Kalix igen. Annars hade jag nog ännu varit 08. Saknar verkligen stockholm jätte mycket men trivs bra här med.

Hann bara flytta upp så fick jag jobb som innesäljare på Silja där jag jobbade över sommaren, men det var verkligen inget jobb för mig och inget jag trivdes med. (och inte om man jämförde med vad jag jobbat med tidigare så)

Slutade på silja och efter bara någon månad så fick jag mitt nuvarande jobb som virkesadministratör.

Jag trivs bra med mitt liv och jag har två fina hästar. Jag kan med säkerhet säga att jag kommer inte bo kvar i kalix resten av mitt liv utan jag kommer flytta söderut igen.

Det jag vill ha ut av detta inlägget är bara för att man är 17-18-19 osv så har man faktiskt inte hunnit med så jätte mycket i sitt liv och allt man gör är egentligen inte sådär jätte stort och tufft och moget och allt.

Man lär sig så länge man lever och som ung vuxen har man inte hunnit få så mycket erfarenheter.

Även jag som är flera år äldre har väldigt mkt kvar att lära och uppleva.

Man får ändå lov att lära sig att vara lite ödmjuk. Självklart ska man tro på sig själv och det är jätte bra att man strävar efter saker. Det ska man göra. Men man ska inte ha attityden att man vet och kan allt. För det kan nog ingen. (Sen som inom allt så finns det såklart undantag)