Hannah är en lite speciell pålle på alla sätt och vis och hon är verkligen mitt hjärta.

Men hon har en tendens att när det går bra i ridningen kan hon verkligen öka ens självförtroende rejält och man känner sig riktigt duktig, men sen kan hon även få en att känna sig som världens nybörjare och att man inte kan nåt alls.

Och när man känner sig värdelös i ridningen så är det verkligen ingen rolig känsla.

Jag vet själv att jag har utvecklats så otroligt mycket som ryttare sedan jag började rida och köpte Hannah och jag märker det även när jag sitter upp på andra hästar. Jag har fått en helt annan känsla för ridningen och det är jag väldigt glad för.

Men det har funnits och finns än idag många gånger som jag tvivlat på mig själv. Och på mej och Hannah, har haft funderingar på ge upp för att sedan gett mej fan på att klara det och så har vi rest oss igen.

Och det blir då aldrig långtråkigt och slentrianmässigt med Hannah utan det svänger iaf i känslorna.

Vi kämpar på så gott vi kan på vårat eget sätt. Och det kommer vi fortsätta göra varje dag.

Min alldeles egna speciella lilla Hannahpanna.