Nu börjar jag faktiskt att bli lite nervös.   Hur ska det inte vara när det väl är dags då? Lär väl kräkas i nåt hörn eller typ glömma bort precis allt. Dock har jag inte hunnit bli jätte nervös ännu så jag håller tummarna att det håller sig på en överkomlig nivå iaf. Som tur är så har juh Hannah tävlat förr (även om det iofs är två år sedan hon var ut) och hon kommer nog sköta sig som vanligt, är juh bara jag som ska få ihop allt. och jag hoppas iaf att jag kan hålla nerverna i styr så jag inte förstör allt för mycket. :P

Jag har juh nämnt tidigare att Hannah är rädd för andra hästar och att vi får se hur hon reagerar på framridningen på tävlingen. Då är det flera som tipsat om att jag ska ha en röd rosett i svansen så att iaf vi kanske får lite mera space och slipper kasta oss runt om vi får någon för nära. Och det kan juh faktiskt vara e idé. Även om nu Hannah inte surar och sparkas mot andra men risken finns juh att någon kanske får oss i knäet. :P Och det vore juh kanske lite jobbigt hihi.

Och med tanke på att hon reagerat en del hemma bara så kanske de vore något att testa?

Ska iaf se om jag har något rött band som jag kan knyta fast och så måste jag juh bara komma ihåg att ta ut det innan man går in på banan. Nåja har jag inget hemma så ska vi nog klara oss lika bra ändå. Jag orkar då inte åka iväg och köpa något bara för just det så. Ska iaf fundera hur jag ska göra.

LIVET ÄR SOM ETT SMÖRGÅSBORD.

Vi sammanfattar det så här:

Du tittar på allt som är vackert och som du inte tycker om utan att ta av det.

Du tar inte heller av någonting som du själv inte tycker om bara för att andra gör det.

Du äter bara av de riktiga godbitarna för att du skall orka allt som just du tycker är fantastiskt gott.

Om det är någonting som du inte har smakat förut som ser frestande ut så tar du en liten bit och smakar nyfiket.

Om du inte blir mätt på godbitarna så tar du någonting som du tycker är gott men aldrig någonting som du inte tycker om.