Idag hade jag och Hannah första premiärturen på utebanan nu när den har tinat fram. Har juh ridit där någon gång i vinter men nu var den tinad och underlaget var faktiskt helt okej. Iaf ena halvan var fullt ridbar, Lite gegg på vissa ställen och spåret var inte heller så bra, men om man bara skärde av lite så fungerade det, den andra halvan är fortfarande väldigt geggig och blöt så den höll vi oss ifrån.

Så några soliga dagar till så har det torkat upp fin fint. :)

 Hannah var pigg men skötte sig faktiskt riktigt bra. Jobbade på i bra form och frustade nöjt flera gånger. Blev ett lugnt pass där vi mest joggade runt och kände på underlaget. jobbade med lite volter och åttvolter. Ja hon kändes helt enkelt väldigt fin.

Men nu är det verkligen vårkänslor på hög nivå när man kan börja rida på utebanan och det fortfarande är ljust och ganska varmt ute.

Nu är det dags att sova. Blir visst intre så mkt tidigare ikväll iaf.

God natt!

Jag har funderat lite på en sak efter att jag pratat med några i stallet i måndags.

(Och nu funderar jag i största allmänhet, inte att allt har hänt mej själv.)

Och det är att det verkar finnas en hel del människor som ska påpeka eller kommentera om allt alla andra gör med sina hästar, Hur man rider, hur man sköter den osv. Att den och den gör fel med sin häst, ja alltså att det finns gott om sk staketryttare som Sussi så fint kallde det.

Men jag kan inte förstå hur folk kan säga så mkt om de aldrig har suttit på hästen ifråga eller så, Men ändå verkar det som att de skulle kunna göra allt så mkt bättre. Och är det inte ryttaren man klagar på så är det hästen, att hästen är dum eller dålig, eller att den aldrig kommer att klara diverse saker, att den är si och så.

Nu säger inte jag att detta gäller alla eller förekommer hur mkt som helst. Men det förekommer dock.

Och jag tror att det förekommer överallt i detta avlånga land.

Vad handlar det om egentligen? Varför känner man behov av att påpeka allt negativt? Och speciellt om man inte har någon grund för det?

Vi har väl alla ett gemensamt intresse och i slutändan handlar det väl ändå om samma sak. Vi älskar hästarna.

Eller vad säger ni? Tycker ni jag är helt ute och cyklar?

Jag är så in i bombens trött hela tiden! Igår efter jobbet så somnade jag en stund. Vaknade och fick lite smått panik och skyndade mej iväg till stallet. Marcus var oxå med för han skulle fixa lite med volvon medans jag gjorde stallet, och vi kom väl dit vid 19,30. Frida hade varit supersnäll och mockat åt mej så jag blev genast på bättre humör när jag såg det. Så vi tog in hästarna direkt.

Igår var Hannah inte nöjd över sin nya boxgranne. Även fast det stått tillsammans kvällen innan och hela natten. Så hon sparkade och studsade i boxen och skrek så fort N stack fram mulen. Ja nå efter att de gick ut för att rida så lugnade Hannah iaf ner sig och jag kunde göra i ordning henne för en ridtur jag med. Ridhuset blev juh ledigt en timme tidigare igår så det var perfekt. (även om jag och Hannah ändå kom ut ganska sent.) Helena var även där och red sin fina Wilda, men hon höll på att avsluta, så jag frågade om hon ville rida Hannah igen då det är ganska länge sen sist hon suttit på henne. Så sagt och gjort så red Helena Hannah medans jag skrittade av Wilda för hand. Och det gick bara bra. Helena tyckte Hannah kändes fin och bättre än sist, och det är juh kul att det märks att jag har kommit till bättre ridning och blivit mer konsekvent i mig själv, för Hannah visar juh direkt om nåt inte stämmer. Och jag har juh själv kännt att allt har gått mkt bättre på sistone.

Efter att Helena ridit så satt jag upp och bara joggade av Hannah och sen satt jag av och promenerade med henne som avskrittning. Hannah såg då så nöjd ut efter passet. Och när vi kom in i stallet igen så var det inga större problem med boxgrannen heller. Så när jag nattade för kvällen så stod alla tre och åt så lugnt.

När jag kom hem så åt vi lite grann och jag kom väl inte i säng förrän vid tolv. Det är tredje kvällen i rad som jag inte kan gå och lägga mej i tid och det märks verkligen på morgonen och under dagen. Jag måste verkligen skärpa mej nu och gå och lägga mej i tid.